 |
| Brevet till reportern Dick Emanuelsson från mödrarna till de 168 massakrerade barnen i Minab, Iran. Klicka för stort format. |
Få gånger har jag blivit berörd som när det igår damp ner ett tjockt kuvert i brevlådan. Misstänksam som jag är mot diverse hot, öppnade jag kuvertet försiktigt. I det låg en inplastad t-skjorta och ett mindre vitt kuvert som jag öppnade. I brevet stod det:
"Dear Mr. Dick Thomas
Emanuelsson,
Hej och tack för att du tar dig tid att läsa detta.
Vi är en grupp mödrar till martyrerna från Minab.
Vi skriver till dig med hjärtan fyllda av både sorg och hopp.
Minnet av de 168 barn som miste sina liv vid Shajareh Tayyebeh-skolan är ett
sår som för alltid kommer att finnas kvar i våra hjärtan. De var barn med
drömmar, barn som ville studera, leka, bygga sin framtid och bidra till ett
bättre Iran. Kriget tog den möjligheten ifrån dem.
För att hedra deras minne och ge en röst åt de barn som
fortfarande finns kvar, har vi tagit fram en tröja, inspirerad av Irans
fotbollslandslag. För oss är landslaget mer än bara fotboll - det är en symbol
för styrka, sammanhållning och hopp. Precis som spelarna bär ansvaret att
representera sitt land med stolthet, trots utmaningar och svårigheter,
fortsätter våra barn att hålla fast vid hoppet trots sorg och förluster.
Idag ber vi dig att hjälpa oss att sprida deras berättelse.
Genom att dela en bild av tröjan och budskapet bakom den kan du bidra till att
hålla minnet av dessa 168 barn levande och samtidigt uppmärksamma krigets
mänskliga konsekvenser.
En enda story, ett inlägg eller ett meddelande från dig kan
hjälpa denna röst att nå tusentals människor. Bakom varje siffra finns ett
barn, en dröm och en framtid som förtjänade en chans.
Av hela vårt hjärta tackar vi dig för att du har tagit dig tid
att läsa vårt budskap och för allt stöd du kan ge.
Med respekt och tacksamhet.
Mödrarna till Minabs martyrer"
SKREV MÖDRARNA OCH DET
MINSTA jag kan göra är att ge uppmärksamhet åt det flagranta
krigsbrott folkmordsduon Trump & Netanyahu begick och begår mot den iranska
nationen och dess folk, i synnerhet de minsta små som, i likhet med det
sönderbombade och demolerade Gaza, inte kan förstå barbariets innersta väsen som
denna duo och det politiska och ekonomiska system innebär de representerar.
 |
| Dick Emanuelsson med t-skjortan från de iranska mödrarna som en påminnelse om brottet mot mänskligheten som USA:s armé begick den 28 februari 2026 |
Som reporter i över 40 år ackumulerar man en viss erfarenhet. För mig var det en självklarhet att ge en mångfasetterad bild av händelserna och kriget mot den iranska statsbildningen. Den totala ensidigheten och uppslutningen hos medierna för kriget, bland annat från SvT:s av iranska föräldrar födda Gilda Hamidi-Nia var så uppenbar redan i januari när Mossad och Trump ÖPPET uppgav att de skulle hjälpa Mossads lokala agenter att störta regeringen i Teheran. Efter den 28 februari släppte alla hämningar hos den israelvänliga pressen.
Och när den
nämnda folkmordsduon inledde det barbariska bombkriget den 28 februari 2026 mot den
persiska nationen och det första målet blev just denna låg- och
mellanstadieskola i Minab, gjorde jag, från den 3 mars, tre artiklar som
specifikt handlade om massakern som jag rubricerade; “Från
Gaza till Minab (Iran), 160 små oskyldiga flickor, kallblodigt mördade” [1].
 |
Den nyförlösta lyckliga mamman, Karoline Leavitt som försvarade
krigsbrottet i massakern av 168 barn, gratuleras dock av den iranska
ambassaden i Armenien som kommenterade födseln av sonen till Vita husets
pressekreterare: ”Grattis. Barn är oskyldiga och förtjänar kärlek. De 168 barn
som din chef dödade på Minab-skolan, och som du rättfärdigade, var också barn.
När du kysser din son, tänk på mödrarna till dessa barn”. |
Att släcka och tysta journalister
Att vara reporter och ge
en allsidig bild har sina konsekvenser. Jan Guillou och Peter Bratt fick ett års
fängelse för att ha avslöjat IB, den hemliga politiska polisen som upprättades
av militären och S-toppen. Under mina fem år som ackrediterad reporter i
Colombia (2000-2005) hade jag den hemliga politiska polisen i hälarna som noterade
allt jag gjorde, skrev, pratade med på telefon eller via e-post. Det
resulterade i en dossier på närmare 500 A4-dokument och mordhot under nattetid
under hela 2005. De ansvariga greps fyra år senare och Colombias högsta
säpochef, Jorge Noguera dömdes till 33 års fängelse för att ha spionerat på fem
colombianska och en svensk reporter [2] och för att överlämnat
ett stort antal namn över oppositionen till de paramilitära dödsskvadronerna
som gjorde det `Smutsiga Kriget´ för militären och den sittande presidenten, Alvaro Uribe.
En vacker belöning
Att försvara ett folk mot
en imperialistisk och sionistisk angripare har också sina konsekvenser. För min
del är hatkommentarerna efter en publicering ungefär de samma som när man skakar
av sig vattendropparna efter morgonduschen.
Men belöningen, att få ett
brev från mödrarna till de 168 barnen som fick livet förintat av mänsklighetens
fiende, berör mig djupt och bekräftar att var och en av oss, i synnerhet seriösa journalister kan göra en insats
för att dessa och andra offer i kriget för alltid ska ha ett kapitel inskrivet
i mänsklighetens historiebok.
Stockholm, 2026-06-24
DICK EMANUELSSON
[1] 3 mars 2026: “Från Gaza till
Minab (Iran), 160 små oskyldiga flickor, kallblodigt mördade”
https://dickemamundo.blogspot.com/2026/03/fran-gaza-till-minab-iran-160-sma_0760768090.html
[2] DAS-TERROR
https://das-terror.blogspot.com
19
april 2026: De anhöriga ber Påven att vara ”sina barns röst” efter att
Trump massakrerade 178 iranska skolelever
https://dickemamundo.blogspot.com/2026/04/nagra-av-de-unga-flickorna-pa-skolan-i.html
10 maj 2026: Skillnad
på barn och barn, Vita Huset? Den iranska ambassaden i Armenien, kommenterade
födseln av sonen till Vita husets pressekreterare, Karoline Leavitt
https://dickemamundo.blogspot.com/2026/06/skillnad-pa-barn-och-barn-vita-huset.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.